Så har dagen kommit då vår lilla Lovisa har haft sin avslutningsmiddag på förskolan… imorgon när vi går dit är det för sista gången och jag har ångest! Det slog mig först ikväll… Lovisa har pratat om det i veckor och känt att hon kommer att sakna all underbar personal etc.
Själv har jag bara peppat henne, sagt att hon kommer få träffa dem så mycket hon vill, att hon kan vara med och hämta Ville och på så vis få kramas och gosa med dessa underbara personer…
Det är som att jag själv förstår först nu, idag, ikväll… Jag vill bara gråta! Kommer ihåg precis hur det kändes Filippas sista dag på förskolan och det var med förtvivlan som jag lämnade den underbara personalen på Maria Magdalena förskola. Jag ville inte skiljas från dessa fantastiska personer som ägnat mina barn så mycket tid och kärlek. Jag var orolig för att Lovisa inte skulle få det lika bra i Täby… Att vi berövat henne tre underbara år med Marie, Annelie och Sonja.
Det tog lite tid men efter ett tag hittade vi rätt här i Täby och Lovisa fick den bästa förskola man kan tänka sig, med precis lika kärleksfull, trygg och kompetent personal som på förskolan i stan. Jag är så oerhört tacksam för det fantastiska jobb som dessa fina männniskor gjort och gör varje dag.
Trösten är att Vilhelm går kvar, att det inte blir ett riktigt adjö, att vi får ses igen efter sommaren…
Men att Lovisa blivit så stor att hon inte hör till förskolans fina miljö längre kommer jag att gråta en skvätt över ikväll. Att den tiden i hennes liv är förbi, att all vår tid tillsammans försvinner så oerhört fort… Jag vill pausa, hålla henne såhär liten bara en stund till, skydda henne bara lite till…
Jag vet att hon kommer att få det mer än bra i skolan, hon har fått en jättefin fröken och hon längtar tills den dagen hon skall få läxor men jag vill stanna här, bara en liten stund till…
Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick
– Magnus Uggla