Alltså, ofta får jag frågan vad som definierar min stil eller att någon tycker att jag har god smak… Men vad är egentligen en egen stil? Kan man ens ha en? 

På något vis vill vi ju med musik, kläder, inredning etc visa vad vi står för, vilka vi är och vilka åsikter vi har. 

Jag har t.ex alltid älskat att uttrycka mig genom mina kläder. Redan när jag var liten fick jag mina föräldrar att svänga förbi specifika städer när vi var ute och reste i Europa bara för att få känna, klämma och köpa ett efterlängtat plagg. 

Har jag haft en säker stil? Absolut inte… Den har varierat och ni skulle bara ha sett mig när det var vida jeans och bomberjackor som gällde, GAHHH! Ångrar jag något? Nej, jag älskar ju alla dessa galna faser och någonstans har ett viss typ av klädjag växt fram. 

Så vad väljer jag när jag tänker stilsäkert? Cashmere, kvalitet, välsittande jeans, en vit skjorta… Kanske inte så upphetsande men klassiskt. Vad väljer jag när jag tänker på mig? Maxiklänningar, underbara material, vackra tyger… Egentligen klänningar som passar bäst när vi befinner oss i södra Europa någon månad om året… Kanske lite trist när vi bor här men det är verkligen jag.

Vad gäller inredning så känner jag likadant. Jag älskade min asiatiska fas då väggarna var mörkt röda, soffbordet var av mosaik och sittpuffarna i färgstarka skinn från Spiti… Alla faser gör att vi någonstans hittar något som definierar oss. Jag har älskat att experimentera med färger och tapeter men bara så länge vi har bott i lägenheter där jag vetat att vi inte kommer att bli långvariga. 

Det var annorlunda när vi köpte huset… Här ville jag stanna och skapa mig det där hemmet som skulle vara vårt i evigheters evigheter. Här började jag tänka på ett annat sätt. Jag tänkte framåt men också bakåt. Vad kommer att vara snyggt om 10 år? Vad var snyggt för 10 år sedan som är lika fint idag? 

Jag började tänka på miljöer som jag älskat när jag var liten och kompisars våningar när jag var tonåring. Jag hade fördelen att se så många galet fina våningar och villor under några år att det fanns väldigt mycket att välja och vraka mellan. Ett rustikt bord som stod i en villa på Lidingö, på bordet låg ett underbart fat fyllt av kronärtskockor… Kärlek! Ett våningsplan på Strandvägen som var som en hel dröm fylld av stuckaturer, konst, takhöjd och eldstäder… En kompis mamma som var konstnär och gjorde fantastiska väggmålningar… Alla de där underbara ögonblicken fastnade där någonstans och det var dessa jag plockade fram när vi skulle inreda vårt hem här i Täby. 

Är det min stil? Njae… Det är nog en omöjlighet att ha en egen stil men det är en spegelbild av min resa, mitt liv som gjort mig till den jag är… Min estetiska kärlekshistoria!

Stor kram till er och hoppas att ni också plockat fram några favoriter från era minnen när ni inrett era härliga hem…

Kram