Nej men hej måndagskväll!
Fy Farao, ibland känner jag bara att jag vill kasta kastruller utan anledning… Eller, jo, den här spännande hormonella rubbningen som jag hamnat i efter Ville kom är väl orsaken till dessa festliga utbrott som inkluderar ömmande bölder på hakan och ett humör som passar bättre på en tonåring som vill smälla i dörrar än på en medelålders trebarnsmamma. När M dessutom råkar susa iväg på taktegelsäventyr i typ 6 timmar och lämnar detta hormonmonster att ensam lägga tre små barn i väldigt varierande åldrar kan det bara sluta på ett sätt…
Flämt!
Vi som skulle läsa självaste upplösningen i Skolmysteriet (Lasse Majas Detektivbyrå) fick nöja oss med att lyssna på en vrålande Vilhelm som inte alls ville sova… Han ömsom klappade händer och utbrast Maaammmmmaaaa i små glädjetjut ömsom vrålade av ilska för att han inte alls ville ligga still och sova.
Igen, ENORM respekt för ensamstående föräldrar!
Eftermiddagen gick dessutom sådär… Vi skulle få hjälp av en trädgårdsmästare med klippning av gräsmattan men efter halva tiden blev det alldeles tyst så jag kikade ut och då hade gräsklipparen lagt av. Eftersom jag håller mig så långt borta från denna maskin som jag bara kan (den medför att jag nyser och fräser mer än vanligt…) besitter jag inga som helst kunskaper kring hur man skakar liv i den och det gjorde inte den rara gossen heller. Jag sprang över till grannen och bad att få låna deras och där stod jag och min fina grannfru och tittade på när ”the gardener” kämpade för att få igång även denna maskin utan resultat. Vi var nära att ge upp när hennes make kom hem och på något magiskt vis skakade liv i den. Resultatet? En finfin gräsmatta, pfjuu…
Nu mina vänner skall jag dra en filt över huvudet och hoppas på att morgondagen bjuder på ett lugnare inre…
Nattinatt!