Hej hej!
Här sitter jag och jobbar i allt mitt mys, det var så sjukt ruggigt i morse när jag gick till förskolan att det tog ett tag att tina upp efteråt. Nu sitter jag här och skriver med min gosiga lilla katt i knät som värmer mig tillsammans med alla koftor och sjalar… börjar dock ana att solen tittar fram och då kommer nog vårkänslan tillbaka.
Utanför stökar de som bara den och mitt i allt kom de in och berättade att de skulle bli tvungna att kapa ett av våra äppelträd ganska kraftigt för att komma upp med kranbilen. Åh… det är ju det värsta jag vet… Kommer aldrig glömma när de skövlade hela grannarnas tomt för att kunna bygga det nya huset där, det fullkomligt värkte i mig när alla vackra gamla träd föll till marken… Sprang i panik ut och kramade en stor syrén som stod på tomtgränsen kommer jag ihåg (den är fortfarande väldigt fin).
Just det här trädet är ett jättebra äppelträd som mina änglar klättrat i och hjälpt oss plocka mängder av äpplen från när det varit dags för mustproduktion.
Ja ja, vad skall jag säga..? De måste ju komma upp med huset men usch vad jobbigt det känns!
Ses senare…
Kram!