Arkiv

Att hinna med den ofödda

Lite fint från Noa Noa som ni hittar i shoppen. Klicka på bilden för att komma till NoaNoa i butiken.

Nu kanske ni tror att jag tappat det helt men det är tankar som varit med mig sedan jag fick reda på den här graviditeten. Först handlade det om att acceptera att vi var gravida igen, inte så att jag inte ville det men jag kunde liksom inte ta det till mig efter de där två missfallen. När jag väl landat i det kom allt strul, tvillingen som inte blev, moderkaksprovet som orsakade en blödning i livmodern, läkarnas osäkra besked och sedan någon form av noll-läge. Väntan på att någon skulle kunna ge mig ett positivt besked, ett besked om att allt bara var som en vanlig graviditet, att det skulle gå bra eller i alla fall att riskerna inte var större än normalt.

Tror att jag började känna lugnet någon gång runt v 15-16. Plötsligt började allt likna mina tidigare graviditeter , känslan i magen (som dessutom syntes brutalt tidigt med nr 4), surret i kroppen, den där mäktiga känslan av att man bär på något nytt, en ny liten familjemedlem. Men samtidigt en brutal skillnad! Läste bästa Emilys blogg igår och hon satte verkligen ord på hur jag känner, hur svårt det är att boa när man redan har flera barn som tar all tid. 

När man är gravid med sitt första barn så finns ju bara det, du och din graviditet. Jag blev helt uppslukad av all information som fanns där ute, läste allt och ringde både min mamma och min syster dagligen (stackare) för att fråga om råd och höra hur de upplevt sina graviditeter. Jag sparade, handlade, fixade så att precis allt fanns där när Filippa väl kom. Själva förlossningen brydde jag mig inte så mycket om, tänkte mest att det som alla kvinnor klarat genom alla år kommer jag också att fixa och det gick ju även om det inte var en särskilt trevlig upplevelse (för den som vill veta mer kan ni läsa om den här).

Världens mysigaste ulljumpie från MarMar. Klicka på bilden för att komma till plagget.

Med Lovisa däremot handlade det mesta om att förbereda mig mentalt, hitta ett lugn inför förlossningen, ge mig själv tid till att få vara gravid, lyxa till det med SPA-behandlingar, yoga och doftljus. Låter lite flummigt kanske men jag ville att precis allt med både graviditeten och förlossningen skulle kännas lugnt. Lyckades jag? Absolut! Det blev en fantastisk förlossning fylld av glädje och lugn. Både M och jag upplevde det som en stor revansch efter den lite traumatiska förlossningen med Filippa. Vad gäller kläder och babyprylar hade jag förberett med lite nytt och massa från Filippas garderob, så även den delen kändes lugn och klar.

Vilhelm däremot var verkligen ett typiskt tredjebarn. Husrenovering, två busiga tjejer och mängder av plugg gjorde att allt bara försvann, tiden bara rusade iväg och det fanns inte mycket tid kvar till att vara gravid och fixa fint. Han hade ju inte ens ett rum då vi var mitt i ett utbyggnadsprojekt av rang. Nu gjorde väl inte det så mycket då jag ändå gillar att ha barnen hos mig när de är små men ändå, det var inte så mycket att fixa med. Ny vagn fick han i alla fall och ursöta kläder som jag köpt då jag ville att den lilla nyfödda skulle få lite eget även om det fanns mängder att ärva. Kommer ihåg hur jag tvättade och strök alla små fina babykläder. Garderoben var verkligen så fixad men inte riktigt för en pojke, var liksom övertygad om att det skulle komma en tjej till, att det var så vi jobbade. Men så var det ju inte så när Vilhelm bara var några dagar fick det bli en ordentlig shoppingtur.

Så hur går det den här gången? Ja, med tanke på att jag numera äger och driver Decided så skall väl inte kläder vara den stora frågan men oj vad jag känner mig borta vad gäller precis allt det andra. Jag hinner knappt tänka på något annat än våra tre barn, jobb och andra spännande uppdrag. Att hitta tid för att komma i fas med graviditeten eller mentalt förbereda mig för att vi skall bli föräldrar en gång till verkar vara en omöjlighet. Jag vill så gärna landa i den där bubblan, få känna pirret och allt det magiska men det funkar bara inte… Ni mammor där ute, hur gör/gjorde ni? finns det något magiskt sätt att hitta lugnet och komma igång med boandet?

Nu är det dags för mig att packa era fina orders, ta hand om två leveranser och förbereda lite mysfika till barnen som snart kommer hem för plugg/mysmåndag och vid 16 väntar 4-årskontroll med Vilhelm på BVC… Ja ni ser, fullt upp!

Ha en mysig måndagskväll!

Annons

Äppelmys

Hej på er!

Idag har varit en tuff dag, vaknade med migrän i morse och som ni kanske vet var Lovisa och M ute på kajakäventyr så det var bara att bita ihop, stiga upp och laga frukost. Men vet ni va?! Först blev jag ompysslad av världens bästa 11-åring. Filippa börjar bli så stor och klok, mitt lilla hjärta. När hon kom och kröp ner bredvid mig i morse och jag berättade att jag hade migrän smög hon ner och fixade en kaffe till mig. Hur mysigt är det inte att ha barn i alla möjliga åldrar?! Jag älskar det, njuter av att se dem växa och bli alldeles fantastiska individer. Efter lite kaffe på sängen och mysprat blev det i alla fall en pannkaksbrunch följt av häng i trädgården.

För ett år sedan vid den här tiden plockade vi äpplen i mängder, mustade och hade det superhärligt. I år får vi nöja oss med att leka i trädgården och köpa äpplen när vi blir sugna på paj och must när cravingsen blir för stora. Såg på nyheterna tidigare i höst att det inte bara är vi som lider av äppelbrist, Kivik kommer få svårt med sitt musteri de också. Tydligen tog frosten våra fina äppelträd när de blommade som bäst i våras.

Ja ja, det går ju som sagt alltid att köpa äpplen och som en positiv effekt av det här kommer det bli lite lättare att ta hand om trädgården i höst. Kratteriet brukar ju förutom löv innebära en hel del plock av dåliga äpplen som trillat till marken.

Som tur var hade jag i alla fall lite äpplen från Ica hemma så nu står en mysig paj i ugnen och väntar på att resten av familjen skall komma hem och få njuta av den. Älskar verkligen söndagsmiddagar då vi lyxar till det lite extra med godsaker och sitter i matsalen istället för glasverandan. Det är så härligt att göra skillnad på helg och vardag, plötsligt infinner sig den där härliga lugna känslan i kroppen.

Är ni sugna på den här supergoda pajen hittar ni receptet här.

Njut av söndagen nu!

Annons

Måla mitt hem med wi-fi!

Gillar verkligen designen och att de förstått grejen med att göra den vit utan mängder av blinkande lampor etc.

 

Hej på er och hoppas ni haft en riktigt bra start på veckan! Här har som vanligt varit fullt upp, en blandning av familj, jobb, andra jobb och babykontroller. Den perfekta mixen enligt mig men det kräver en viss förmåga av multitaskning. Alltså jag älskar verkligen det jobb jag har nu men att vara egen gör också att mina arbetstider blir en aning märkliga ibland. Det härliga med att kunna hämta tidigt på dagis eller hänga med på simträningar mitt på dagen kommer med jobb lite senare på kvällen, inget jag klagar över utan mer ett konstaterande 😉

Blev därför superglad  när jag blev tillfrågad att testa TP-links Whole-Home Wi-Fi System, Deco M5. Varför då? Jo för de ger mig äntligen bra Wi-Fi i sovrummet vilket möjliggör bloggande i sängen, halleluja! Jag vet att man egentligen inte bör ha varken tv eller jobb i sovrummet men så funkar inte jag. Att kunna se en härlig film eller blogga därifrån förenklar helt enkelt mitt liv som jag lever det. Att få sitta och spana inredningstrender med en kopp te på sängbordet är guld värt, speciellt nu när jag är gravid och aningens trött (måste verkligen peta i mig mer järntabletter).

Har bett M att fixa en lösning till det rummet i evigheter men ni vet, annat kommer emellan och det där hamnade uppenbarligen inte så högt upp på priolistan. Trodde faktiskt aldrig att han skulle låta mig testa det här då han som datakille har full kontroll över all teknik här hemma men han läste igenom allt och lät positiv. Long story short, vi testade och jag är så grymt nöjd! Dels har vi verkligen fantastiskt bra och stabilt Wi-Fi i hela huset nu och dessutom var det superlätt att sätta upp.

Tre vita och diskreta, yes,  puckar kom i paketet. Det var bara att plugga in dem, ladda ner appen i mobilen, följa instruktionerna och köra igång. Loved it! Puckarna ser till att man hela tiden har en jämn och bra uppkoppling. När jag rör mig runt i huset kopplas min mobil/padda helt enkelt upp mot närmsta puck som på så vis ser till att hålla en stabil uppkoppling var jag än befinner mig i vårt lilla casa. Dessutom kan man följa uppkopplingen i appen så det är lätt att se att det verkligen fungerar överallt.

Inte nog med att vi nu har snabb trafik överallt, det tillkommer dessutom massor av bra features som viruskontroll och det bästa av allt, parental control. Det innebär att jag t.ex kan ställa in tiden då barnens Ipad’s får tillgång till Wi-Fi till typ 1 timme per dag. Jag kan dessutom blockera sidor med olämpligt innehåll. Skulle någon av barnen försöka nå en sajt med blockat innehåll ser jag vilken sida det gällde via en rapport i appen. Det är hårfint det där, vad som är att spionera och vad som är att involvera sig i barnens “andra” värld. Jag vill få den typen av information för att  kunna samtala kring varför vi anser det olämpligt mm. Det kan vara ganska bra att få en liten hint om vilka ämnen som är bra att diskutera, eller hur?!

Känner mig supernöjd efter att ha testat systemet i några veckor så det är definitivt en keeper!

Ha en fin torsdag!

 

 

Annons

RUL och myslunch

Japp, precis som det låter var det dags för vårt rutinultraljud idag. Det brukar ju vara lite smått nervöst inför den där undersökningen men just den här gången kändes det helt ok, vi har ju gjort såå många ultraljud den här gången att jag tänkte att de borde ha sett redan innan om något var helt åt pipan. Den lilla filuren krumbuktade sig och förde ett himla liv där inne i alla fall så alla små sparkar och buffar jag känt senaste veckan fick sin förklaring 😉

Allt såg bra ut även om kroppen inte tagit hand om den där blödningen ännu. Något ligger i alla fall som ett hinder precis ovanför livmodertappen och den här läkaren trodde att det var hematomet blandat med hinnsäcken från den lilla tvillingen som fanns från start. Nu får vi kika in på ytterligare ett UL i v 28 för att se om kroppen lyckats göra sig av med det hela annars kan det eventuellt bli aktuellt med kejsarsnitt. Väljer att inte riktigt tänka så långt ännu då det blir alldeles för mycket att hantera utan det får bli lite en dag i taget nu känner jag. Eller usch, jag vet inte… Ni som snittats, hur har det fungerat för er? Har ju bara fött vaginalt så det känns helt klart lite skrämmande.

Efter det lilla besöket passade M och jag på att äta en härlig lunch på Tranan innan det var dags att åka iväg på jobb. Tog en supersmarrig vegetarisk pasta med kantareller, broccolini och pecorino, helt galet gott!

Nu skall jag fixa lite fredagsmys till gänget, havskräftor och räkor står på menyn… Mums! Ha en alldeles underbar fredag nu så hörs vi snart igen.

Annons

Att bli en stor familj

 

Tänk hur annorlunda det känns att vara gravid den här gången jämfört med när vi väntade vår lilla Filippa. Då, helt ovetande om hur det var att bli förälder, ha en familj, ta ansvar för någon annan. Den totala fascinationen över vad som hände i kroppen. Jag var så lycklig och väldigt sällan orolig, varken över hur jag mådde eller hur jag skulle klara en förlossning. Var helt enkelt ung och orädd som man skall vara.

Nu, tre barn senare och med ett helt annat perspektiv på livet känns det helt annorlunda. Egentligen borde jag ju verkligen känna mig trygg vid det här laget men alla de där ljuvliga små barnen har också gjort mig mer orolig. Plötsligt känns allting så skört. Jag funderar mycket kring hur jag skall hinna med alla, vill ju verkligen inte att de skall känna att mamma och pappa inte räcker till. Samtidigt börjar de stora verkligen bli just stora och är överlyckliga över att få ännu ett syskon. Jag menar verkligen inte att de inte kommer att behöva mig men det är ett annat behov. Tid för samtal, mys och läxhjälp måste finnas där men det går att kombinera med en amningsstund tänker jag. Det fysiska behovet är ju inte så stort när de är 12 och 8 år som för Vilhelm som bara är 4 år. Där kommer vi få pussla lite mer med goset så att han inte på något vis känner sig bortglömd.

Mycket har känts ganska overkligt med den här graviditeten och det har inte varit lika lätt att ta den till mig efter våra tidigare missfall och det som hände i somras men nu har jag äntligen fått känna mer än bara lite fladder och då blir det genast mer verkligt. Mini där inne bökar omkring och berättar att den är med vad vi än hittar på. Det är verkligen häftigt att ännu en gång få uppleva allt det här. Igår när M kom hem från sin AW la han handen på min mage medan vi låg och småpratade och helt plötsligt stannade han mitt i en mening och utbrast;

Jag kände Kerstin…

Nu är ju det bara ett arbetsnamn då vi inte vet vad det är som gömmer sig där inne men magiskt var det i alla fall! Vissa saker förändras och mycket med den här graviditeten har varit annorlunda men den där lyckan och fascinationen över vad som händer i kroppen, den finns där lika starkt nu som då.

Ha en fin kväll nu!

Annons