Arkiv

Vår sista och alldeles magiska förlossning

Hej på er!

Tänk, nu är vi en fyrbarnsfamilj. Kan inte riktigt smälta det, så magiskt, en enorm lycka… Trots att vi varit med om det flera gånger nu så är man aldrig riktigt beredd på den där enorma kärleken som bara växer med varje barn.

Ni är så många som skickat helt underbara hälsningar till oss de senaste veckorna och jag känner en så enormt stor tacksamhet och glädje över att ha just er som följare här inne och på Instagram. Så mycket stöd, kärlek och omtanke att jag knappt kan förstå det. Ett stooort och kärleksfullt tack till er ❤ Tack för alla fina tips när jag var dålig , tack för alla peppande ord och tack för alla ljuvliga kommentarer när hon väl kom till oss.

Tänkte att ni ville höra lite om förlossningen? Den magiska… Vår sista förlossning, för så är det ju. Det blir inga fler barn här, hon är vårt sista lilla mirakel. Vi är ju båda 41 år nu så det här får ju bara ses som en enorm bonus. Tänk, den här underbara resan som började när vi var 26 år och träffades i ett varmt Barcelona. Den som gav oss Filippa när vi var 29, Lovisa när vi var 32, Vilhelm när vi var 37 och nu den här fina ljuvliga flickan samma år som vi varit tillsammans i 15 år. Jaja, svävar ut lite i min kärleksbubbla… Förlossningen var det ju😊

Det började i alla fall på kvällen den 6:e februari med att värkarna satte igång. Egentligen hade de startat redan torsdagen före men helt lagt av efter några timmar. Nu däremot var de regelbundna med 15 minuters mellanrum från eftermiddagen tills någon gång på onsdag morgon då de började komma lite tätare. Vi hade lite uppesittarkväll med barnen och tittade på när Elon Musk skickade upp sin Tessla i rymden med Spaceman i förarsätet till tonerna av David Bowie… Episkt! Fick lite feeling från när jag som 20-åring satt under takåsarna i Paris och lyssnade på den låten. Då visste jag inte alls vart mitt liv skulle ta mig, hur magiskt allt skulle bli efter bara några år, att jag skulle stå här och känna att mitt fjärde barn snart skulle komma till oss… till mig och min underbara familj.

På morgonen hade mamma och pappa kommit ut för att ta hand om alla barn och tjejerna som helt förstod vad som höll på att hända skuttade iväg till skolan med extra pirr i magarna.

Eftersom vi varit med om det här några gånger nu och jag vet att min latensfas brukar vara ganska lång gick vi omkring där hemma och väntade, hade ont, rullade höfter (som ett evighetstecken) och försökte mysa lite mellan värkarna men någon gång efter lunch kände jag att det var dags att åka in. M ringde BB Stockholm och till min stora glädje fick vi plats precis som planerat. Filippa är född i Södertälje då det var fullt i hela Stockholm när hon kom men de andra är födda på BB Stockholm och vi har haft helt fantastiska förlossningar där. Trodde faktiskt inte att jag kunde vara med om något bättre men den här förlossningen var magisk.

Med det menar jag inte att det var smärtfritt, det gör ju ont att föda barn liksom men det här var faktiskt första gången som jag helt valde att lyssna på kroppen och jobba med den istället för att medvetet eller omedvetet kämpa emot. Med Vilhelm tex så älskade jag att sitta på en pilatesboll och liksom rulla med höfterna så det var vad jag bad om så fort de bekräftade att jag var 6 cm öppen och skulle få stanna 😊 Den där bollen, lite akupunktur och lustgas gjorde precis det jag trodde att jag ville… Det lugnade ner smärtan och allt kändes plötsligt mer än hanterbart. Kruxet var att det liksom blev för bekvämt. Jag kände att det gick för långsamt, att jag skulle fastna där på bollen i flera timmar utan att det skulle hända ett smack.

Istället bad jag M sätta på David Bowie för att få lite raketfeeling från gårdagen, reste mig från bollen och började sjunga och dansa. Ok, jag hör att det där låter sjukt flummigt men det var så grymt! Med mig på mitt lilla party hade jag världens bästa personal! Barnmorskan Annika, undersköterskan Anneli och grymma grymma barnmorskestudenten Ayan. Finns det något jag verkligen rekommenderar så är det att tacka ja till studenter. De är så himla sugna på sitt blivande yrke och kommer in med en fantastisk energi och ett helt outstanding engagemang!

Ayan och jag blev bästa teamet och till tonerna av David Bowie och Håkan Hellström dansade vi ner lilla mini längre och längre ner i den där kanalen! Alltså en sån love story! Det var inte på något vis så att vi hoppade omkring där inne i rummet med händerna vevandes i luften men oj vad vi rullade höfter, sjöng och vildansade mellan värkarna. Vilken skillnad! Jag jobbade med mini istället för att se smärtan som ett hot och spjärna emot. Sedan måste jag erkänna att lustgas också är en grymt bra smärtlindring 😉

Själva krystningsarbetet var över på 8 minuter och ut kom världens finaste lilla tjej. Inte Carl-Johan som vi trodde utan en alldeles underbar liten flicka… Vi provar lite olika namn just nu och jag lovar att berätta när mini slutar heta just mini och får sitt riktiga lilla namn.

De senaste veckorna har fyllts av kärlek men också ångest och oro då amningen verkligen inte varit en lätt match den här gången. Jag har fått kämpa som aldrig förr och helt lägga undan allt annat. I natt var första gången sedan de första dagarna som hon druckit ordentligt från mitt bröst. Hoppas att jag snart kan lägga pumpen åt sidan och helt övergå till amning men tar en dag i taget. Känner att vi får ta den delen en annan gång. Nu skall jag snusa på mini och tanka mig full av kärlek❣

 

Annons

V 40 och vi firar med Junibacken

Hej på er!

Sorry att jag varit så frånvarande men det har varit en tid av dag-för-dagkänsla här. Ni som hängt med under graviditeten vet ju att vi hade lite andra planer inför förlossningen relaterat till PUPPP och sätesläge mm. Igångsättning var planerat men nu har jag istället bitit ihop, försökt att ta det dag för dag och bara väntat, smort med krämer, kliat sönder mig själv och väntat lite till. Tackade nej till vändningsförsök och konstaterade efter ytterligare några dagar att det var klokt då mini vände sig själv. Ibland är det tufft och ibland känns det helt ok, verkligen dagsform…

På sätt och vis är det skönt att jag har mycket jobb i och med alla vårnyheter i butiken som tar upp mycket tid, det håller mig sysselsatt vilket jag tror har varit avgörande för min mentala hälsa. Samtidigt finns det inte mycket tid för vila vilket kanske skulle vara bra. Den där klådan gör att jag helst av allt bara glider omkring i pyjamas då allt annat resulterar i ohyggliga attacker där jag river sönder mig själv. Det i sin tur gör ju mig en smula isolerad då jag inte rör mig så långt utanför huset i dessa plagg 😉 Ja, ni hör… det är verkligen en lite märklig tillvaro jag befinner mig i.

Well i söndags gjorde jag ett undantag och följde med familjen in till Junibacken för lite mys och även om det kliade efteråt så var det verkligen värt det. När vi bodde inne i stan hade vi årskort där och hängde på typ alla nya utställningar men flytten till kyrkbyn har helt klart resulterat i färre besök. Det var i alla fall en superhärlig dag och barnen njöt. Vilhelm hade inte varit där sedan han var pytteliten så för honom var det som första gången och han älskade det och grät som bara den när det var dags att gå hem. Jag har ju verkligen svårt för alla lekland men det här är något annat, allt är så fint och välgjort och alla uppträdanden och sångstunder är ju bara så proffsigt utförda.

Att restaurangen är som en utställning gör ju inte saken sämre! Älskar färgerna, ballongerna i taket, de fina vagnarna… Hela miljön är så drömmig och jag njuter verkligen av att vara där.

Trodde dessutom att några timmar där med 4 barn, vår fina grannflicka var med, skulle hjälpa den här förlossningen att komma igång men icke, magen höll sig så lugn så 😉 Man kan däremot se att det inte är så lång tid kvar nu, den har verkligen sjunkit ner ordentligt och idag är själva BF! Dessutom är det superfullmåne så tror man på sådant så finns det ju förutsättningar för att det här skulle kunna ske i afton. Om man däremot tittar på hur det brukar vara för mig och hur jag mår så får vi nog vänta några dagar till. Men vi börjar i alla fall komma i ordning med alla förberedelser. Väskan är nästan färdigpackad och igår skruvade M ihop byrån/skötbordet och den lilla sängen, lovar lite bilder inom kort 🙂

Det känns så magiskt att få vara med om detta igen… Så mycket kärlek och så många härliga åldrar vi har här hemma i huset nu, känner mig så otroligt lyckligt lottad.

Hoppas ni har en riktigt fin kväll nu och håll tummarna för att vi snart får ta den där väskan i handen och pysa in till förlossningen.

Kram!

 

Annons

v 37 depp depp

Det är väl såhär det kan vara ibland i slutet av graviditeten. Jag har mått så bra i de förra att jag liksom inte upplevt det här med att man bara vill att det skall ta slut och längtar efter att bebisen skall komma ut. Men usch vad jag känner mig låg just nu. Var hos barnmorskan igår och allt kändes typ som om det var åt pipan… Hb var lågt (102) och eftersom jag förlorade ganska mycket blod under Vilhelms förlossning så var inte det så bra. Nu tog de venösa prover för att säkerställa resultatet och sedan blir det eventuellt fråga om någon form av järninjektioner. Någon med erfarenhet av det?

Hjärtljuden låg lite lågt men svarade när man petade på den lilla där inne så det var tydligen ok. Den har inte vänt/fixerat sig så nu är vi inbokade för vändningsförsök. Tydligen skall man vara fastande då det i värsta fall kan leda till att moderkakan lossnar, inte vanligt men risken finns. Någon som varit med om det här tro och kan dela med sig av sina erfarenheter? Ja men ni hör, inget piggt och peppande möte precis. Som en bonus har jag världens huvudvärk och skall in på möte i stan om någon timma, i och för sig ett roligt sådant men orken är noll!

Känns som om jag vill lägga mig ner och sova tills det är dags för den här lilla krabaten att komma ut. På måndag skall vi till specialistmödravården för en förlossningsplan/eventuell igångsättning i och med min PUPPP. Jag hoppas att jag kan få dem att gå med på en induktion i samband med vändningsförsöket några dagar senare. Vill absolut inte föda med barnet i säte. Min BM förklarade att det kan gå finfint, att man kollar av storleken på bäckenet och ser om det är möjligt med en vaginal förlossning trots allt men jag vill inte. Det handlar inte om att jag är extra rädd för att skada min egen kropp utan för att det alltid finns en risk för att huvudet fastnar när man föder med barnet i säte. Alltså, jag är övertygad om att några av er säkert har gjort det utan några som helst komplikationer men jag kan bara inte. Jag skulle inte klara av ett helt förlossningsarbete med en överhängande oro för själva slutfasen.

Ja ni hör, ingen pigg läsning det här direkt men jag hoppas verkligen att jag snart är tillbaka med en annan attityd. Behöver känna mig lite bättre till mods och det snart!

Hjälp på traven? En green smoothie à la min fina vän och grymma dietist Anna Ottosson!

Green Smoothie

70 g bladspenat

1 avokado

1 pressad lime

3 cm skalad ingefära

1 banan

1 näve fryst mango

1 skvätt apelsinjuice (jag använder brämhults)

vatten efter önskad konsistes

Det är bara att slänga alltihop i mixern och köra tills smoothien är slät. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör 🙂 Det här är egentligen till 2 personer men jag slukar lätt en sådan här alldeles för mig själv. Fast det är klart, nu är jag ju två 😉

Annons

snö, frisk luft och spa av bästa sort

Utsikten från soffan…

…och från vårt köksfönster.

Åh, vilken underbar dag jag haft. Först gos med Vilhelm när de andra var och simmade i morse och sedan en härlig frukost tillsammans med varma croissanter och härligt kaffe. Det känns så fantastiskt lyxigt att få vara här i vår lilla stuga, njuta av familjen och det fullkomligt fantastiska landskapet. Jag åker inte skidor den här gången, skulle vara så otroligt trist om jag skulle trilla eller bli påkörd såhär i slutet av graviditeten. Istället vilar jag här, kopplar av på riktigt och njuter av helt fantastiska promenader i lugn och ro. M skickar filmer från backen så det känns nästan som om jag är med och ser alla framsteg. Vilhelm susar på utan sele i år och tjejerna ger sig iväg på små äventyr, lyckan över att få känna sig lite stora. 

Idag när de kom hem från  backen hade de med sig massa godsaker från Lammet & Grisens deli samt massor av annat mumsigt som de tisslade och tasslade med. Efter en stund kom de och bjöd in mig till SPA. Jag har inte velat gå på något SPA här uppe i år av naturliga skäl, för er som läste om min PUPPP så vet ni ju att det ser ju ut som om jag har skabb typ. Dessutom gör det ont av alla sår som bildats. I vilket fall som helst så hade min gulliga Filippa tagit med sig sitt fotbad, en mycket efterlängtad julklapp, upp hit till stugan och nu var det laddat med hett vatten och bredvid stod en bricka med uppskuren frukt och ett glas bubbel. Vilhelm serverade frukten medan Lovisa tände ett doftljus och Filippa strök mig över den såriga ryggen. Så gulliga att jag inte vet vad jag skall ta mig till! Totalt bortskämd av tre små änglar!

Hoppas ni får en riktigt mysig kväll nu!

Kram

Annons

året som gått…

Hej på er finingar!

Det här med att göra någon form av summering av ett helt år känns verkligen lite märkligt. Livet bjuder ju på både upp- och nedgångar, stunder av ren glädje och de som skuggas av sorg och oro. Men på något vis vill jag bara ta det goda med mig. Den fina graviditeten som kom till oss i maj, kanske världens bästa överraskning. Kommer så väl ihåg den där dagen då solen strålade och M och jag målade och fixade i vår kommande sommarbutik. Vi höll redan på med en dröm, vi fixade iordning den där fina butiken och så mitt i allt målande plussade jag. Nu är vi snart framme vid mållinjen, 2018 kommer komma med ytterligare en fin liten familjemedlem 🙂 Vi har så mycket att se fram emot och glädjas över att jag knappt kan tro att det är sant.

Barnen har haft ett fantastiskt år fyllt av massa kul äventyr, mycket skidåkning här i Sälen och härligt sommarhäng på Västkusten. Sedan har det väl också kommit en hel del frågor om livet, varför människor väljer att skada eller döda? Tror inte någon gått opåverkad av det terrorhot vi lever med, av den enorma tragedi som drabbade Stockholm för knappt ett år sedan. Mina barn fick det väldigt nära då min förra kollegas dotter var ett av offren den eftermiddagen. Barn har ju generellt en hel del frågor kring liv och död och dessa har legat lite närmre ytan i år. Jag hoppas dock på att det goda kommer vinna och att de växer upp med att se det vackra i människor. 

I huset har det hänt massor och mer är på G! Den största förändringen är all färg jag tagit in både vad gäller väggfärg men också möbler och textilier. Känns så otroligt kul att våga ta ut svängarna lite och vårt senaste projekt med de nya sofföverdragen från Bemz kändes bara så mmmm majjigt! Skall absolut berätta mer om det en annan gång. Färgen i sovrummet var också en sån där wow-upplevelse. Jag trodde absolut att det skulle bli fint men känslan som infann sig så fort färgen kom upp är nästan obeskrivlig, det blev så ombonat och skönt att vara där uppe. Det var redan ett favoritrum men nu toppar det verkligen allt.

I början av förra året var vårt hem med i tidningen Lantliv. Reportaget däremot gjordes 2016 när vi precis var klara med utbyggnaden. Det är verkligen en resa i tiden att titta tillbaka på hur allt såg ut då… så ljust och faktiskt väldigt lantligt även om det nog aldrig var målet. Kommer ihåg att vi redan då beställt matstolarna från Gubi men att de inte kommit ännu, det stod istället 12 pinnstolar av olika slag runt det där matbordet och bidrog till den där lantliga känslan. Det var också fint men jag hade en annan vision, jag ville komma åt blandningen av sekelskifte och det moderna.

Nu i december avslutar vi med att vara med i Sköna hem och jag måste säga samma sak, så mycket har hänt och så mycket förändras hela tiden. Har man det här intresset så blir man nog aldrig klar, det går alltid att starta ett nytt projekt… Riva en vägg, måla lite, bygga till… You name it 😉 Men det har absolut varit ett riktigt kul inredningsår 2017!

Nu ser jag verkligen fram emot 2018 och hoppas på mängder av glädje, kärlek, färg, form och spännande nya inredningsdetaljer… För att inte tala om alla vår/sommarkollektioner som snart landar i min butik Decided! Det kommer bli magiskt, jag lovar!

Önskar er ett fantastiskt fint 2018 och största tacket för all den kärlek ni sprider med era underbara kommentarer både här och på Instagram! Ni är fullkomligt fantastiska 🙂

Annons