Arkiv

PUPP

 Hej bästa ni!

Japp, igår var jag hos hudläkaren för att få hjälp med min enorma klåda. Alltså det går verkligen inte att beskriva hur fasansfull den är. Min mage ser ut som om den hade vattkoppor och det kliar något helt vansinnigt. Well, det blev i alla fall ett besök hos Kungsholmens hudklinik för bedömning. Väl där träffade jag en herrans massa läkare och studenter som alla ville ta sig en titt på denna prickiga mage 😉

Resultatet? Med största sannolikhet har jag PUPP, Pruritiska urtikariella papler, som är något som drabbar 1/300 gravida…

Tillståndet uppstår under tredje trimestern. Det ger intensiv klåda med utbrott av nässelutslagsliknande förändringar och prickar (papler) med eller utan röda hudområden. Utslaget uppträder först på buken, ofta samtidigt med bristningar, och ibland drabbas även armar och ben. Ansiktet drabbas vanligtvis inte.

Där ser man! Nu har ju inte jag några bristningar (brukar aldrig få) och dessutom började det redan runt v  18 men det trodde fortfarande att det var detta det handlade om. Läkaren sa att det inte var en vidare kul diagnos att ge då det tyvärr inte kommer försvinna förrän efter mini tittat ut men att det i alla fall är ofarligt för både den och mig. Ofarligt, ja, men jag kommer förlora förståndet om det skall hålla på såhär i två månader till! Huh… Skall i alla fall tillbaka snart igen för biopsi (ett litet hudprov) så att de kan få diagnosen bekräftad.

Så, nu till dilemmat, eller det är det väl egentligen inte men jag tycker inte om tanken på för hård medicinering när jag är gravid. Hittills har jag ätit Tavegyl och smort med en mild kortisonkräm utan vidare resultat. Nu har jag fått en starkare kortisonkräm, mer Tavegyl och dessutom antibiotika då magen/ryggen är full av sår som kan bli infekterade. Jag brukar känna en enorm trygghet i vad läkare ordinerar och sväljer utan att ifrågasätta nämnvärt, det är ju trots allt de som sitter inne med kunskapen men usch vad det känns trist när det inte längre handlar om enbart min kropp. Samtidigt är det ju inte bra att utsätta kroppen för all den stress det innebär att ständigt känns sig på bristningsgränsen eller för bakteriella infektioner för den delen.

Har någon av er erfarenhet av denna åkomma? Vad hände? Hur fick ni lindring? Blev det bättre efter förlossningen?

Ja, ni hör jag har hundra frågor men det är ju bara för att jag känner mig lätt desperat.

Nu väntar eftermiddagsfix följt av nattarbete (likadant varje år) då det är dags att slå in årets paketkalender. Planen var att fixa det dagtid men det blev VAB istället, mellantjej med ont i magen…

Ha en fin kväll bästa ni!

Annons

V 31 – mini och jag

Åh wow säger jag bara… Vilken tur att jag kom iväg igår! Så mycket fina människor som alla kämpar för ett och samma mål, mer nätkärlek 🙂 En helt underbar och så inspirerande kväll helt enkelt!

Om jag känner av det idag? Oh, yes… Den här mammakroppen är helt galet trött men det kan ha lite att göra med att jag knappt sov inatt, vaknade av att jag klöste mig själv så fort täcket kom åt magen. Det är såå jobbigt, trodde aldrig att klåda kunde kännas så här. Jag vet att jag klagar och det är verkligen inte så jag vill att det skall vara här inne men det har tagit över hela min tillvaro. Det skall bli så otroligt skönt att få träffa en specialist som förhoppningsvis kan hjälpa mig. Läkaren på MVC misstänker att det trots allt handlar om PUPP, de trodde ju inte det först men vi får se. 

I övrigt mår vi riktigt fint bebisen och jag 🙂 Mini dansar runt på kvällarna och jag är lika fascinerad varenda gång. Det börjar bli så verkligt, jag kan liksom se hur mysigt det kommer bli och har t.o.m börjat köpa hem lite fina små babygrejer… Kärlek! Hur gör ni? Väntar ni till efter förlossningen eller är allt fixat och klart när ni kommer hem från BB? Jag som trodde att jag skulle vara lite cool och vänta med en hel del har plötsligt hamnat i en riktig boa-fas!

Jag är inte ensam dock, barnen längtar och pratar så mycket om sitt lilla syskon!

Vad gäller mat och cravings måste jag säga att denna graviditet varit ganska lugn bortsett från den där kiwiperioden. Jag längtar precis som alla andra efter glögg och lussebullar men inget annat speciellt just nu. Vad gäller det där med mat, vikt och graviditet så är jag lite kluven. Tycker efter tre graviditeter att det där brukar reglera sig själv, både viktuppgången under graviditeten och viktnedgången efteråt. Däremot tycker jag alltid att det är så sjukt märkligt med de där rekommendationerna om vad man behöver i form av extra matintag under graviditeten. De första tre månaderna står det att det räcker med en extra frukt om dagen… En frukt! För mig är det just de första månaderna som jag är som allra hungrigast, som jag känner att jag behöver riktigt mycket mat, inte frukt. Alltså visst, frukt är gott och bra men de där månaderna i början så skriker min kropp efter husmanskost 🙂 Jag har gått upp lite olika under graviditeterna, mellan 11-17 kg och efter varje graviditet så försvinner den där extravikten under amningsperioden. Ibland t.o.m lite till så tror verkligen att det är bra om man kan lyssna till sin kropp och inte vara för hård mot sig själv, man skall ju orka med alla sömnlösa nätter och långa amningsperioder.

Ja ja, det är helt klart ett känsligt ämne men jag försöker att inte stirra mig blind på vad en våg säger utan lyssna till hur jag mår…

Nu skall jag packa era fina ordrar från shoppen, hänga här i butiken en stund till och sedan ta mig hem till lite fredagsmys med la familia… Så härligt!

Kram på er!

Annons

V 30 – the final countdown

Wow, tänk att vi är här nu, i v 30. Det är något magiskt med den där veckan, sluttampen är liksom här. Man vet aldrig när bebisen bestämmer sig för att dyka upp men på något vis är det först dessa veckor som man börjar fixa inför att det skall flytta in en ny liten filur i huset. Initialt kommer mini inte ha något eget rum utan mer en hörna i vårt sovrum (det är ju ganska stort). Sedan blir det troligtvis ännu en liten modifiering av huset framåt sommaren och då kommer Vilhelm flytta upp bredvid flickornas rum medan mini tar över hans gamla… eller, det är i alla fall så tankarna går just nu.

Så hur mår vi då? Jag skulle vilja säga att allt är toppen och så är det nästan. Jag känner mig stark, inte orimligt tung i kroppen ännu och kan fortfarande knata på i ett ganska högt tempo. Mini far runt som en liten tok i magen och att kika på hur den krumbuktar där inne på kvällarna är ju bara så underbart fantastiskt.

Tyvärr överskuggas det en smula av den där klådan som bara blir värre och värre… Mina lever/gallvärden var superbra så det är inte Hepatos vilket såklart känns bra men oj oj oj vad det kliar! Hela överkroppen är fylld av kliande små skorpor och mina kläder är fulla av små vidriga blodfläckar varje kväll. Ber om ursäkt för så obehaglig information men tänkte bara att någon av er kanske har varit med om något liknande och har något tips..? Jag har träffat läkaren på Mvc som gav mig Tavegyl och en mild hydrokortisonsalva men det hjälper inte så mycket, blir däremot ganska dåsig av tabletterna så vill helst spara dem till natten men ibland är det outhärdligt och då tar jag dem på dagen också. Well, nog gnällt om det men är det någon av er med erfarenhet som fått bra hjälp så får ni hemskt gärna dela med er.

Till något betydligt mysigare… I torsdag var vi på det där ultraljudet som vi skulle göra för att se om det eventuellt fanns något förlossningshinder kvar efter sommarens alla små komplikationer som i sin tur kunde leda till ett planerat snitt. Allt såg toppen ut, inte ett spår kvar av varken tvilling eller blödning så nu planerar vi för en fjärde vaginal förlossning även om man aldrig vet hur det kommer att sluta.

Vi har ju valt att inte ta reda på minis kön så det blev lite lurigt där på ultraljudet. Det går ju verkligen inte att låta bli att titta på den där skärmen med det lilla pickande hjärtat och den söta lilla näsan, helt omöjligt att låta bli faktiskt så vi har våra aningar men vet ju såklart inget säkert 😉 Däremot fick vi vara med om något riktigt magiskt som också kändes som om vi tjuvkikade rakt in i framtiden… Helt plötsligt utan förvarning så gjorde läkaren en 3D-bild av ansiktet. Jag brukar inte vara så blödig vid ultraljud, mest fascinerad, men där och då började tårarna trilla… Det var ju som att kika rätt in i magen. Ni är säkert många här som varit med om det men när vi fick våra tidigare barn så var det inte en option. Kanske med Vilhelm men det var aldrig någon som nämnde det för oss så det här var vår första 3D-bild inifrån magen. Jag kan verkligen inte sluta stirra på den där bilden, känner mig fullkomligt trollbunden! Kärlek…

Nu skall vi snart svänga ihop lite söndagsmiddag här hemma. Eftersom alla är helt tokiga i saffran just nu får det bli en härlig fiskgryta.

Ha en riktigt mysig söndag nu!

Annons

Ett år och livet vände helt

Att få distraheras med ett inredningsreportage var faktiskt ganska skönt när livet i stort kändes kaos…

Idag var vi hos barnmorskan och jag mår finfint, magen växer som den skall och bebisen lever rövare där inne. Känner mig så otroligt lyckligt lottad. Allt känns så bra! Fantastisk man, underbara barn och ljuvlig barnmorska 🙂 Alltså Johanna på BB Stockholm Family är bara så härlig och sådär galet vacker… Är det något med barnmorskor tro?! De bara utstrålar sån lycka!

Nu har det gått nästan exakt ett år sedan jag skrev om vårt andra missfall här. Ett år och två helt skilda världar. Jag minns så väl alla de där känslorna och hur fruktansvärt tungt allt kändes. Samtidigt var jag otroligt glad över alla de fina barn som vi redan hade, ett stormigt känslokaos helt enkelt. Dessutom ville ju allt inte riktigt gå smärtfritt utan jag var tvungen att läggas in på DS gynavdelning och kämpade som bara den för att få ut det som inte blev utan att behöva skrapas/opereras. Jag mötte andra kvinnor där inne vars öden var betydligt mörkare. Starka underbara kvinnor som kämpade i olika situationer. Jag minns också alla de berättelser ni delade med mig under de här dagarna. Ni skall veta att jag verkligen kände en enorm tröst i alla era ord! Tusen tack ännu en gång…

Mitt i allt det där kaoset hade jag besök av underbara Johanna Flyckt Gashi och Carina Olander som gjorde ett adventsreportage hemma hos oss. Carina hade varit hos oss en gång tidigare för Tidningen Lantliv och det kändes skönt med ett bekant ansikte. Johanna var helt underbar och vi hade en jättehärlig dag tillsammans trots alla rådande omständigheter. Det var ganska skönt att ha något annat att tänka på. Nu är snart reportaget ute i tryck vilket såklart skall bli jättekul 🙂

Nu är det dags att smita ifrån butiken och pinna hem till min familj. Känns faktiskt riktigt skönt att stanna upp och reflektera ibland, inte bara ta lyckan för given även om jag just nu njuter av livet.

Tack för att ni finns!

 

Annons

v 26

Hej på er! Hoppas ni har en mysig söndag!

Här har varit en allt annat en mysig period med helt sjuka migränanfall och allmän trötthet. I fredags var jag på Youtubemöte hos Google vilket var sjukt inspirerande och härligt men eftersom jag kände mig som en urvriden disktrasa så känner jag inte riktigt att jag fick ut maximalt av det. Well well, ge mig lite tid så kanske jag kommer igång med lite youtube 😉 Är det något ni skulle vara sugna på?

Jaja, tillbaka till v 26 och graviditeten. Vad händer just nu?

Allmänt
Känner mig ganska sänkt just nu. Har varit trött, yr och allmänt hängig under en period.  Dessutom har mina migränanfall med aura fullkomligt flippat vilket golvat mig rejält, legat i soffan hela dagen idag! Vet inte riktigt vad det beror på men var hos barnmorskan en sväng i fredags för att kolla trycket som låg på 105/80 vilket är helt ok. Har dessutom låga järnvärden så nu skall jag prova Blutsaft och Paltbröd eftersom jag inte tål några järntabletter denna graviditet. Visst är det märkligt, alla de tidigare graviditeterna har det gått alldeles utmärkt att knapra järn men inte den här gången. Magen fullkomligt rasar så fort jag börjar vilket ju inte heller är så gynnsamt… Well läkartid är inbokat imorgon och då hoppas jag kunna få lite svar på vad denna svacka beror på. Skall dessutom ta lite blodprover då jag har en helt sanslös klåda och river sönder min kropp varenda kväll/natt. Har så sjukt mycket sårskorpor och utslag just nu, det ser ut som om jag har skabb typ!!!

Magen och kroppen
Ja, magen fortsätter att växa så det knakar. Känns fortfarande hanterbar även om det börjar bli lite bökigt att ta på skor eller hjälpa Vilhelm på med kläderna men det beror mest på att jag glömmer bort att magen är där och tror att jag kan röra mig precis som innan. Minis hjärta pickar på som tidigare med ca 145 slag/min och det är fullt ös inne i magen. Om den här lilla filuren kommer följa sin dygnsrytm när den kommer ut blir det sena nätter och lata dagar som gäller! Den är verkligen superaktiv på kvällen/natten och boxar runt som bara den.

Cravings
Kiwifrukter tills tungan känns alldeles sönderfrätt! Helt galet så sugen jag är varendaste kväll. Annars är det avokado/äggsmörgås som gäller. Sugna på recept? Då kör vi…

Bästa frukosten

1 Avokado
1 Ägg
Olivolja
Peppar och Salt
Chiliflakes
Citron
Rågbröd

Ok, superenkelt och galet gott! Mixa avokadon samtidigt som du häller i lite olivolja, citronsaft och kryddar med salt, peppar och chililakes. Koka ett ägg så att gulan blir sådär precis mellan rinnande och krämigt. Bred ut avokadoröran på två skivor rågbröd, dela ägget och lägg en halva på vardera skiva, strö över lite chiliflakes och avsluta med lite färska kryddor om du är sugen.

Tur för mig att jag och kulan är omgiven av enorma mängder kärlek…

Njut av kvällen nu!

Annons