Åh så svart det känns…


Hej mina vänner!

Bäst är det väl när allt känns sådär bra och härligt som det oftast gör men just idag känns det svart… Har så tungt att andas och min bröstkorg gör sig påmind med en dov och märklig ömhet. 

Jag har verkligen gjort mitt bästa den senaste tiden för att inte prata om hur jobbigt det känns, har tänkt att det säkert blir bättre om jag försöker tänka på annat, inte gräva ner mig eller oroa mig för mycket. Tyvärr så är ovissheten så otroligt svår att hantera, önskar att någon läkare hade kunnat säga vad det är för fel på mig, att inte veta känns så fruktansvärt jobbigt.

Jag älskar ju mitt liv och min fina lilla familj, vill vara nära de där små änglarna och min underbara M så länge som det bara går men när den där känslan kommer över mig blir varendaste liten cell i kroppen livrädd för att jag inte kommer att få uppleva allt jag vill med dem. 

Förstår att det är svårt för min omgivning att förstå varför jag är rädd, ingen hittar ju något fel och för det mesta ser jag nog ut att må alldeles prima… Men ångesten som kommer när jag vaknar på natten av att det gör ont eller bara känner mig helt slut en hel dag utan att förstå varför är obeskrivlig. 

Usch! 

Nu skall jag hämta mina små änglar och passa på att mysa massor med dem, suga i mig av all kärlek och hoppas att det hjälper…

Kram på er!

H